now.

now.

Ljuva 70-tal

NostalgiPosted by cecilia 27 Apr, 2012 11:12

När mamma hade långt hår. När pappa liknade en spansk player. När syster yster hade en stor ful klump till tandställning. När pyjamaserna hade störtsköna mönster och väggarna var fyllda av hemmagjord lappteknik. Yeah. Du vet vad jag menar.

P.S. I'm not really a CAT person. Egentligen.

  • Comments(0)//now.wordflow.se/#post696

Nostalgi. Fiskmås.

NostalgiPosted by cecilia 22 Apr, 2012 11:08
Ett par dagar i rad har jag vaknat av fiskmåsars skrikande. Lite otippat. Skövde ligger knappast vid någon typ av sjö eller vattendrag och får ofta kritik från de omkringliggande sjönära städerna att vara trökigt på grund av detta. Nåväl - tillbaka till fiskmåsarna. Sådär i ett halvvaket tillstånd har jag för en millisekund trott att jag varit i Brighton. Där vaknade jag till fiskmåsar varenda morgon. Fiskmåsarna i Brighton lever lyxliv. De cirkulerar kring piren, 20-talshusens vackra fasader och fish n' chipsstånden på stranden. Och med alla uteätare har de gott om föda. Och med alla ölslattar i plastglas på strandens uteserveringar är de nog konstant fulla också, kan jag tänka mig.

Hur som helst - den där millisekunden har fått mig att längta efter en dag. Ja, en riktigt skön heldag i Svennebyn over there. Vakna i den lilla unkna lägenheten i Gayville (Kemptown), strosa nedför St James's Avenue, förbi restauranger och fik med gayflaggan i fönstren, strosa utmed strandpromenaden, upp genom Laines till North Laines och äta lunch på Kensington Gardens - eller - här kan jag inte riktigt bestämma mig; kanske tar jag en fish n' chips på stranden istället. Eller så gör jag båda. En sen och en tidig lunch.

Och sen sitter jag en stund på Basketmakers Arms. Och där kanske jag tar en avokadomacka till min half pint. Och så tittar jag på roliga/snygga/fåniga vykort i den där tokroliga affären mittemot PUSSY. Och kanske köper jag en ny hippiklänning. Eller så strosar jag upp till Churchill Square och tar en fika på Borders och smygläser snygga böcker och tidningar...

Ja, ni fattar.

Nostalgi. Fiskmås. Helt enkelt.

(Bilden lånad från Pixabay)

  • Comments(0)//now.wordflow.se/#post695

Om igen.

NostalgiPosted by cecilia 30 Jan, 2012 10:17
Och eftersom det blev så många OM nu så citerar vi min mormor Britta:

"Ôm ente ôm fanns, sulle kärringa' va kung!"

  • Comments(0)//now.wordflow.se/#post679

Om det hade varit 1981......

NostalgiPosted by cecilia 30 Jan, 2012 10:05
...idag, så hade jag nog farit fram såhär.

På min nya pulka. Svart med coola bromsar:



  • Comments(0)//now.wordflow.se/#post678

Faller en falleralla?

NostalgiPosted by cecilia 02 Nov, 2011 17:34
Alla de här turerna kring Greklands varande eller icke varande i euro-zonen ger mig lite nostalgidimma. För tio år sedan tog jag mitt pick och pack och utvandrade till maktens korridorer (läs de grå betonghusens Mecka) i Bryssel för att jobba med översättning. Det var när 2001 blev 2002 och det var en spännande tid; de nationella valutorna skulle upphöra och euron infördes. Det vibrerade i Brysselluften. De nya mynten började poppa upp i kassorna, och alla vred och vände på sin växel mer än någonsin. Man visste aldrig vad man skulle få; en holländsk, en fransk eller kanske en spansk. I den multinationella kitteln var allt möjligt, utom möjligtvis de från San Marino. De såldes bara på myntaffären.
Vissa var pampiga och svulstiga (de tyska med Brandenburger Tor), vissa var otippade och söta (de irländska med lyror), vissa var trökiga (alla de med kungar på).
Man hörde folk bli exalterade i lunchkön, inte över maten, men vid kassan:
"Åh - kolla, en finsk, det har jag inte sett förut!"
"Jag då, en italiensk!"
Men de snyggaste, det var ju de grekiska såklart. Humanisten i mig spann som en katt när den grekiska mytologin slog de andra euromynten på fingrarna. På den grekiska euron rider Europa en vild erotisk ritt på tjuren. Såklart.
Det kunde ingen annan stoltsera med. Europa, som gett namn åt hela världsdelen.
Men nu då? Ska inte Europa vara med och leka längre?
Har Europa tröttnat på tjuren?
Eller har hon blivit avkastad?

Och ja - det är jag på bilden.

  • Comments(0)//now.wordflow.se/#post641

Alltid har man nått?

NostalgiPosted by cecilia 27 Oct, 2011 19:41
"Ingen kan ha allting
Men alltid har man nått
Alltid kan man vifta
På det lilla man har fått"

Detta matades jag med som liten. Pelle Svanslös. Att man inte kan ha allting, men att man kan vifta på det lilla man har fått. Lite Jante med smygstolthet över det lilla man ändå har att framhäva. Och så den här, som satt på vårt kylskåp genom hela min uppväxt:

Där ja.
Sån jargong var det i barndomshemmet.

  • Comments(8)//now.wordflow.se/#post640

I'm a professional player.

NostalgiPosted by cecilia 17 Apr, 2011 21:24
Här kommer en anekdot triggad av kommentarerna i förra inlägget.

Det var år 2000, det var i Brighton. Jag och A-manda var ute på krogen. Tror att vi var på Font & Firkin, Lanes (en kyrka som gjorts om till pub) och på puben fanns ett fotbollsspel.

(Till denna anekdot hör det faktum att jag varje sommar sedan barnsben spelat sjukt mycket fotbollsspel på grund av att det lilla pensionatet där vi semestrade på somrarna hade ett sådant, och alla barn spelade som tokar kvällarna igenom. Detta gjorde att jag utvecklade en passion och en talang för spelet. Jag var grym).


Nåväl, tillbaka till år 2000 och Font & Firkin, Tutt och A-manda, fotbollsspelet... Det var ett par grabbar som spelade på det, utmanade varandra, hade någon liten turnering. Jag ville spela. Vi närmade oss spelet. Och jag utmanade grabbsen att spela. De skrattade. Vi spelade. Och jag vann. Kanske är det en efterkonstruktion, men det känns som att jag spelade ensam mot två av dem och vann ändå. I vilket fall, medan jag höll på och spelade vände sig en av grabbsen till A-manda och sa:

Does she play... like... professionally?


Ha. ha. ha.

  • Comments(0)//now.wordflow.se/#post567

Syndafloden

NostalgiPosted by cecilia 14 Jan, 2011 20:02
Jag fortsätter lite lätt på mitt bibliska tema, känner jag. Det måste vara Richard Dawkins-läsningen som huserar i mitt undermedvetna....

När jag gick i femman var vår klass med i "Vi i femman" och med tre stolta representanter i direktsändning i Radio Skaraborg satt vi andra i klassen och lyssnade i en liten studio i Radiohuset i Skövde. De tre gossarna som representerade klassen fick en viktig och avgörande fråga: Vad heter den stora floden hette som flyter genom Egypten? De dividerade ett tag, men ingen hade något bra förslag. Till slut säger E, pojken från den stora bondgården: "Nej, vi vet inte säkert, men vi chansar på Syndafloden."

Det tyckte alla vuxna var förfärligt roligt.
Vi barn fattade ingenting.
Annat än att vi hade förlorat.

  • Comments(0)//now.wordflow.se/#post494

Memory Laines.

NostalgiPosted by cecilia 09 Jan, 2011 21:32
Åh. Blev just akut sugen på strosa lite i North Laines, gå in på Cissy Mo och fnissa, ta en nachostallrik på Kensington Gardens, en pint på Cricketers följt av en Fish n' Chips på stranden. Kanske Arkaden på piren sen - vem hänger på? Jag vill spela Dawn of the Dead.

  • Comments(5)//now.wordflow.se/#post491

Kreativitet som straffades.

NostalgiPosted by cecilia 10 Dec, 2010 09:45
(Minne från mellanstadietiden)

Vi var en ganska bråkig klass, tyckte omgivningen. Själv tyckte jag att vi oftast hade jädrigt kul ihop och var väldigt kreativa. Vi hittade bland annat på en ny lek som innebar att vi låg och grötade ihop oss på en snöhög varje rast hela vintern, vi arrangerade bröllop i klassrummet med bråkstaken Nocke som präst och så gifte sig ett par stycken, och så en dag upptäckte vi materialskåpet.

En vuxen hade säkert sagt att vi länsade och förstörde materialskåpets innehåll, men så VAR det inte. Vi kan säga att vi förädlade, skapade, lekte med det. Vi skapade en tolkning av den värld vi såg. Alla småblocken blev sedelhögar, alla pappskivor blev telefoner som med coola små anordningar hängde fast vid sidan av bänken, och så sålde vi droger. Eller ja, vi vässade ner samtliga blyertspennor vi kunde hitta och utav detta skapades tobak, rullades cigaretter och cigarrer som sedan såldes sinsemellan. Det var big business. Det var en enorm skaparglädje. Det var ett mycket tomt materialskåp.

Vi höll på ett tag. Kanske två veckor. Varje rast utvecklade och förfinade vi vår lek, hittade nya användningsområden till suddgummin, linjaler, skrivhäften. Och tejpen. Tejpen! Allt fick sin roll i vårt rollspel. Tills magister Bosse upptäckte allt. Att skåpet var länsat, att hans 11-åringar lekte "drug dealer-yuppies" på rasterna, att hela årets förråd av pennor var söndermalda och väck. Då låstes skåpet. Då fick man en ranson av två pennor och ett radergummi per läsår. Då fick man be om lov om man behövde ett nytt skrivhäfte. Jag tycker det var ett väldigt kreativt tilltag. Och vi hade väldigt kul. Och att det helt klart var en spegling av vad vi matades med på tv på kvällarna: Magnum Bonum och Miami Vice. God bless America! Och godmorgon!

  • Comments(2)//now.wordflow.se/#post467

John Blunds skägg.

NostalgiPosted by cecilia 07 Dec, 2010 19:06
När jag var liten hade jag en typ av bonad hängande ovanför sängen. (Detta är ett tidigt minne, starkt och djupt rotat samtidigt som det känns vagt och som i en dröm). Bonaden, som var någon typ av textiltryck föreställde John Blund. Passande, kan man tycka. En konkretisering av insomnandet, en figur som kommer med sitt sömnparaply och söver alla barn. Men det var inte det jag funderade över där jag låg kväll efter kväll och sneglade upp på filuren med paraplyet. Nej. Jag undrade alltid över varför han åt spagetti. Massor av det, vad det verkade. Rakt ut ur munnen stack det. Eller det antog jag att det gjorde, för ingen annan mun syntes ju. En hel hög med spagetti som han bara verkade ha hängande där. Det slog mig inte för en sekund att det skulle vara skägg - för John Blund såg ju i övrigt ut som en ung pojke.

Undra hur man tänker då som illustratör/formgivare med målgruppen barn. Är det bra, roligt och utvecklande att barnet uppfattar något HELT FEL? Eller har man då misslyckats i sitt uppdrag? (Vilket jag antar i detta fallet var att illustrera ett gubbaskägg).

Nyfiken.

  • Comments(3)//now.wordflow.se/#post465

Nämen!

NostalgiPosted by cecilia 18 Oct, 2010 22:19
Vad hittade jag här?
Ett gammalt exemplar av Brightons gratis lilla gaytidning 3sixty från år 2000: Och om man bläddrar i denna, så sitter det två tjejer där, fotade på sköna Candy Bar, Kemptowns lilla lesbiska tillhåll:Vilka kan det vara? Kan det vara, kan det vara, nej det kan det väl inte? Kan det vara Tutt och Mandis?

Ser vi inte övertygande ut som lesbiska? Inte det? Inte ens tio år senare? Attans, också. Kanske försökte vi för mycket att smälta in när vi var ute och gjorde riiisörch för våra D-uppsatser.

  • Comments(2)//now.wordflow.se/#post413

More than words

NostalgiPosted by cecilia 09 Oct, 2010 09:11
Fredagskvällen avrundades i sällskapsspelet "Med Vilda Gester". Mycket roligt. Kan VARMT rekommenderas. Mycket skratt, stress, svett och laganda.

Det påminde mig om fredagskvällarna i familjen Johansson där vi nästan maniskt följde programmet som spelet bygger på. Programmet som fick mamma och pappa att tjuta sådär hämningslöst av skratt och kikna efter andan. I ett hem där humor var religion, kan man kanske likna det med pingskyrkefamiljens söndagsmässa:
Gester med Gester.
Min favorit var Jarl Borssén, som med sitt lugna avskalade sätt att ta sig an ordutmaningen alltid levererade snabbast.

Och för er som inte sett Jarl som huvudrollsinnehavare i den erotiska komedin Den Ståndaktige Kyrkoherden från 1969. Gör det.

  • Comments(0)//now.wordflow.se/#post397

Catching-up-helg

NostalgiPosted by cecilia 26 Sep, 2010 19:42
Tillbaka i Skövde efter Stockholmshelg (Ekerö, närmare bestämt) med två av mina fina gamla klasskamrater. Det blev promenader, hemlagad pizza, äppelpaj, vin och en massa bus med 1,5-åring. Glad kille som gillade dansa.




  • Comments(0)//now.wordflow.se/#post381

Tänkvärt en torsdag

NostalgiPosted by cecilia 16 Sep, 2010 16:49

2004, när jag jobbade på webbyrå, gjorde jag en leranimation i samarbete med en duktig och oerhört kreativ Skövdetjej som heter Camilla Timén. Eller "i samarbete" låter dumt. Jag skrev textunderlaget och idéarbetade, men Camilla gjorde det långa, tidskrävande, och grymma jobbet med animationen. Gjorde figuren. Gjorde omgivningen. Fotade varje liten blinkning som den fantastiska dockan lyckades få till. Plockade ihop allt. Det tog månader. Och sen lejde vi in en av Skövdes skönaste röster som speaker och hyrde ljudstudio och hela kittet.

Jag gillar fortfarande resultatet. Tänk att jag var så Zen redan Då.

  • Comments(1)//now.wordflow.se/#post372

A Blast from the Past.

NostalgiPosted by cecilia 03 Sep, 2010 17:27
Satt och digitaliserade en massa gamla foton idag, bilder från tiden i Brighton våren 2000. Och den här bilden känns symbolisk, ikonisk. Med hilka (Norrländska för sjalett på huvudet) sitter jag här på en bänk utanför datasalen på Sussex Uni där D-uppsatsen höll på att födas fram. Kroppen pulserade av lycka. Älskade hela den processen. Och på bänken intill mig ligger Oscar Wildes "The Picture of Dorian Grey" som jag då läste för första gången. Det började bli vårvarmt, uppsatsen började bli klar, jag hade sparat ihop till ett par snygga Buffalo-skor under tre månader på soppa och pasta och öl, och livet var fantastiskt. Mycket frihet. Mycket glädje. Mycket JAG. Påminner mig mycket om nuet. Faktiskt. Och DET känns gott i kroppen.

  • Comments(4)//now.wordflow.se/#post358

Sago-logik

NostalgiPosted by cecilia 08 Jun, 2010 13:41

Jag prenumererade på Bamse när jag var liten. En gång i månaden damp den ner i brevlådan och luktade ny trycksak (en doft jag fortfarande uppskattar väldigt mycket och har lätt tillgång till i min bransch). Det jag reflekterar över idag är den fantastiska ”logiken” i Bamse och liknande sagovärldar. Som man bara köpte rakt av. För det presenterades som totalt logiskt: De rika är elaka och de fattiga är snälla, men varför är Krösus Sork en sork som kan prata med Bamse och hans vänner medan Husmusen bara kan pipa? Och varför är Vargen svart medan Vargkusinerna är grå? Och hur kan en björn (Bamse) rida på en häst (Billy Boy)? Igelkottar pratar som människor, liksom sköldpaddor och kaniner, men inte katter och hundar...


Jag gillade Skalmans Mat-och-Sov-klocka. Önskar att jag hade haft en idag. Inställd på symbolen med kudden just nu. Och så tittar vi på den här, för den är söt och jag är så määtttt.

  • Comments(5)//now.wordflow.se/#post287

Kvällens kärleksförklaring

NostalgiPosted by cecilia 29 May, 2010 22:00

Jag hamnade framför filmen Marley and Me igår. Den som producerat filmen visste precis vilka knappar man skulle trycka på för att väcka hundsorgen i alla människor som någon gång haft en hund, älskat en hund, vuxit upp med en hund.

Min stora kärlek var en strävhårig foxterrier som vi kallade för Bobban. Bobban kom till oss när jag var åtta, och for till hundhimlen när jag var tjugo. Så vi växte verkligen upp ihop. Och jag älskade honom. Bobban gillade att sova på skohyllan, dricka vatten direkt ur kranen på vår bidé och äta harpluttar i skogen. Han tyckte inte om våfflor, hängande tepåsar eller att duscha. Han satt bredvid mig när jag åt frukost på morgonen och fick alltid sista biten på min macka, han var alltid med i sängen på födelsedagsmornar och hjälpte till med paketen - och jisses så ofta jag klädde ut honom. Han fattade grejjen, han satt där stilla ett tag och lät mig hållas, sen skakade han av sig allt skräp och gick. Och han kan fortfarande fattas mig så det skär i bröstet. Femton år sedan nu sedan jag pussade på den torra köttbullsnosen. Femton år sedan samtalet från djursjukhuset att han trillat ihop. Femton år sedan jag grät i dagar. Bobban forever!

  • Comments(3)//now.wordflow.se/#post272

Gente di Mare!

NostalgiPosted by cecilia 20 May, 2010 22:58

Jaha, jag har helt otippat trillat in på ett italienskt tema. Lika bra att fortsätta... (Kan vara värmeslag också).

Året var 1987. Det var ett bra Eurovision-år, med Johnny Logans Hold me now som vinnare. Men allra allra bäst var Italien. Umberto Tozzi och Raf. Gente di Mare. Jag har nog sett det här klippet hundra gånger, minns hur scenen såg ut, minns Tozzis tajta jeans, minns hans söta leende där när de fejdar ut och byter till Rafs välpolerade pojkansikte. Jag gillade Tozzi bäst. Raspigheten i rösten. Den röda kalufsen. Och som vi satt och försökte förstå vad de sa, reda ut begreppen. Skriva ner. Paus. Skriva ner. Paus. Skriva ner. Vad hade vi inte gjort för Google och Lyrics och Google translate? Nej, det var 1987. Det var papper och penna och VHS och paus. Paus. Paus.

  • Comments(4)//now.wordflow.se/#post255

Förr & nu

NostalgiPosted by cecilia 17 May, 2010 19:51

Hänger på Amandas lista från förr & nu!

Sånt jag gillar idag som jag inte gillade när jag var liten:
- Oliver
- Kolsyrade drycker
- Fetaost

Sånt jag gillade som liten men inte idag:
- Margarin. Bara det. Med sked. Rakt in i munnen.
- Negerbollar, förlåt, chokladbollar
- O’boy-pulver. Med sked. Rakt in i munnen.

Sånt jag gillade som liten OCH idag:
- Jordnötsbågar
- Nutella. Med sked. Rakt in i munnen.
- Körsbär, stora, mörkröda, knäpper i skalet när man biter i dem

Sånt jag varken gillade då eller nu:
- Skaldjur
- Ärtsoppa
- Blodpudding

  • Comments(2)//now.wordflow.se/#post247

Det var då. Eller?

NostalgiPosted by cecilia 11 Apr, 2010 09:54

Fem saker som var mina stora passioner som liten:


1. Tintin. Eller snarare - Tomas Bolmes röst som Tintin. Jag älskade den. Lyssnade till kassettbanden när jag skulle somna, och Tomas röst var helt magisk. Det tycker jag fortfarande, även om jag inte somnar till den längre...

2. Bobban. Foxerriern. Min stora kärlek. Vovvekärlek i sin allra renaste form. Älskade att burra in huvudet i han. Och bara vara. Och jag har fortfarande ett enormt vovvesug.

3. TYSKA jordnötsbågar (!) som jag till min stora förtjusning återfunnit. De började säljas på en butik i stan hösten 2009. Gissa var jag handlar?

4. Svulstiga engelska TV-serier och kostymdrama. Särskilt klassikern Narnia, versionen från 80-talet med engelska skoluniformsbarn som pratade fantastiskt vackert. Också något jag gillar fortfarande. BBC, Merchant & Ivory.

5. Söta grannpojkar. Något som jag tydligen fortfarande är mycket svag för.

  • Comments(5)//now.wordflow.se/#post205

Blåbärsblå.

NostalgiPosted by cecilia 05 Apr, 2010 16:59

Året var 1994. När jag skulle ta studenten hade jag en klänning som syster yster hade ritat, som mostern med syateljén hade sytt, och som jag hade valt färgen på eftersom jag älskade den. Kreationen var blåbärsblå. Och dramatiskt skulle det vara. Och tajt. Lite gotiskt och Dracula möter den lilla Sjöjungfrun. Jodå.

Det roliga med hela balklänningen var en dag då mamma, på en tur till en grannstad, gick in i en skoaffär som drevs av en man som inte hade svenska som modersmål. Och eftersom klänningen var blåbärsblå ville mamma kolla om det fanns några matchande skor i affären.
Dialogen var på ett ungefär:

- Kan jag hjälpa dig?
- Jag letar efter ett par skor som är blåbärsblå.
- Vad är det för färg? Blå-beige-blå?


Det är roligt. Det är språkförbistring. Det är blåbeigeblå.

  • Comments(4)//now.wordflow.se/#post201

Mamma Pia!

NostalgiPosted by cecilia 28 Mar, 2010 20:35

När jag var liten for vi alltid till Italien på somrarna. Från jag var fem till jag var sjutton var jag där varje sommar. På samma ställe, ett litet pensionat vid Adriatiska Rivieran. Londra hette det. Och nyss hitttade jag en genomtöntig liten turistvideo som familjen Leardini som driver hotellet gjort. Om man tittar på den utan att ha tillbringat sina barndoms somrar där är den bara det. En töntig video med jobbig musik. Men jag tittar på den och minns allt. Stranden, livräddarnas båtar, de där bilarna som man stoppade 100 lire i, tåget, Sandro i baren. Och så mamma Pia. Hon som lagade all mat. Och nu förstår jag varför hon alltid var så ARG om man inte åt upp maten - hon står ju för böveln och gör tagliatellen för hand! Titta bara mellan 2:10 - 4:40. Fatta att göra pastan för hand och att kinkiga små svenska spinkiga ungar sen inte åt den. Inte undra på att hon var arg.

  • Comments(0)//now.wordflow.se/#post194

Inget aprilskämt!

NostalgiPosted by cecilia 16 Mar, 2010 22:50

Nu kommer den. Den nyinspelade versionen av V, den gamla sköna serien från -83 som jag bloggat om förut, startar den första april på Canal Plus. Yess! Ska bli spännande att se vad man har gjort med den. Men inget kan naturligtvis bli så "bra" som det en gång var. Diana, Donovan och Julie...

  • Comments(3)//now.wordflow.se/#post186

Manisk Lördag.

NostalgiPosted by cecilia 27 Feb, 2010 15:33

Jag vet.
Det är något maniskt över mig. När jag fastnar så fastnar jag ordentligt.
Nu har jag tittat på Tillbaka till Eden. Ett helt maraton med bara brejk för mat och te och toaletten. Hela serien finns på youtube! Ont i huvet av allt tittande nu, får nog ta skärmpaus ett tag.
Fasicken så 80-tal den var, och vilka kläder vi hade, och så GAMLA alla ser ut när de är unga. Jag skrattar ju nästan på mig när fotografen säger till Tara "Gud, du kan ju vara allt från 21 till 35". Och hon ser ut som 40. OMG. Alla klär sig som tanter. He he he.

  • Comments(0)//now.wordflow.se/#post168

80-talet. En kärleksförklaring.

NostalgiPosted by cecilia 24 Feb, 2010 21:15

Jag har bloggat en del om 1986 tidigare, ett traumatiskt år för lilla Tutt med mord, hiv och radioaktivitet. Men motpolen till allt detta, var ju alla göttiga mini-serier som jag och syster yster svulstade oss i. Jag menar, många av brudarna i serierna var coola, världsvana och hade grymt fräcka repliker som de bara drämde till med så att det skvätte om det:

LILI: Which one of you bitches is my mother? (Lili, i mini-serien LACE)
Min och systerns favorit var självklar: Tracys Hämnd.
Jeff Stevens: I once asked a girl to marry me and I promised myself that I would never do that again.
Tracy Whitney: Have you ever broken a promise?

Och sen var det ju tant-snusken. Med vackra svåra män, som var lite oåtkomliga. Jag gillade Mistrals dotter, mest för att Stacey Keach var lysande som den franske konstnären Julien Mistral. Hattarna, passionen, klackarna, dekadenta Paris...

...Och just det - sen var det ju Richard Chamberlain i prästkappa och en massa återhållen sexualitet i Törnfåglarna. Jesus! Jag var HELT såld på honom. Och alla andra snygga män jag sett i prästkappa sen dess...

  • Comments(10)//now.wordflow.se/#post166

Sagostund med tant TUTT

NostalgiPosted by cecilia 24 Jan, 2010 17:59

Jag är inne i ett nostalgiflöde just nu. Lika bra att låta det blomma fullt ut. Här kommer sagan om när jag flyttade till Brighton för 10 år sedan.

Året var 2000. Jag hade just lämnat Skövde bakom mig och kastat mig iväg till England med en okänd tjej. Vi skulle bo ihop. Hon var blond och hade basker. Brighton var stort och luktade utlandet. Vi var lite rädda och "rediga" och letade oroligt efter något litet krypin att bosätta oss i.

Medan vi letade bodde på ett vandrarhem i nöjeskvarteren, och delade rum med tre fransmän som rökte på och nuppade på nätterna. När de trodde att vi sov så pratade de om oss. En natt sa de: "De ska säkert inte alls plugga här i England, de ska nog gå i kloster - kollar vi under täcket nu så sover de nu med benen i kors." (Öh, ja tjena!)
Vi hittade ett skönt krypin, gjorde egna lampskärmar av tamponger, växte ihop med varandra och födde fram var sin D-uppsats i Engelsk litteratur. Och våren kom till Brighton, och förälskelser blandades med öl och fish and chips. Ibland unnade vi oss till och med en dusch. Och nya kläder. Men bara ibland.

Och så plötsligt en dag hände det. Det var som om världen stannade upp och som om allt ljus hamnade på oss. Vi återuppfann och själva, och återupptäckte hur fantastiska vi var. Helt simultant. Resultatet blev: The new and improved Tutt and Mandis 2000.

Och sen blommade vi. Och växte oss vackrare och klokare för varje dag. Och det har vi gjort ända sen dess, och vi lever "lyckliga" i alla våra dagar.

  • Comments(7)//now.wordflow.se/#post135

Blogg à la Year 2000.

NostalgiPosted by cecilia 22 Jan, 2010 17:04

Det var ju inte det att vi inte bloggade år 2000.
Näpp.
Det var mer att vi gjorde det på ett annat sätt. I den form som fanns tillgänglig.
År 2000 bloggade min sköna sambo Mandis och jag i den här:

Bifogar ett av mina inlägg från den 20/2, av det mer dramatiska slaget:

Se där. Blogg i pappersform. Same same but different. (Observera att den är paginerad!)

  • Comments(2)//now.wordflow.se/#post133

Smakminnen. Eller...

NostalgiPosted by cecilia 18 Jan, 2010 20:11

...Take it easy - take a RAIDER!
Fastnade i en diskussion idag om gamla chokladbiten Raider. För visst minns du väl också att Twix hette Raider? (Detta uttalades i Skövde som Raj'der). Det visste inte killen jag pratade med. Och jag kastade mig genast ut för att göra lite riiisörch.
Ehum; Raider har alltså hetat Twix i England ända sedan det började tillverkas 1967. Men i resten av Europa lanserades och såldes godisbiten som Raider. Sverige med sina grannar var de som höll kvar vid Raider-namnet längst. När resten av Europa konverterade till Twix 1991, så kallades den fortfarande Raider fram till 2000 i Sverige. Otroligt. Nån mer än jag som minns reklamlåten; Take it easy - take a Raider?

  • Comments(12)//now.wordflow.se/#post127

Jag. Hatar. Sport.

NostalgiPosted by cecilia 17 Jan, 2010 17:22

Nytt år. Nytt liv. Och jag tänker stilla "Åh, nu ska jag nog ge det här med att röra på sig en ärlig chans. Ge kroppen mer mjukhet, mer styrka". Så kan jag tänka ett tag. Och sen? Sen sker ingenting. Jag har bara inte hitttat någon typ av rörelse som jag känner att jag vill ägna mig åt. Förutom dans. Dansa kan jag göra. Ensam. Hemma. Svettas.

Alltså, det här med sporthatet sitter i så i ryggmärgen. Tidigt tidigt. Här ses bildbevisen från 1979. Systern och jag fick sprillans nya fina gnistrande skridskor. Titta på hennes leende, titta på hennes ögon. Glädje! Och sen titta på mina. De säger: "Jaha. Skridskor? Skitkul. Verkligen". Hat!

  • Comments(2)//now.wordflow.se/#post126
Next »